Marysia, tack för att du tog dig tid att prata med oss. Var i säsongen befinner du dig just nu? Hur ser dina förberedelser ut?
Nu närmar jag mig säsongens kulmen, alltså uppbyggnaden av ”maximala djup”. Varje säsong börjar jag med att ”återvända” under vattenytan, vänja mig vid den och bygga upp min CO2-tolerans. Det innebär många upprepade, grunda men allt längre dyk. När jag väl har återfått den komfort och självsäkerhet som gör att jag kan göra väääldigt långsamma dyk på 20 m som varar i 4:20-5:00 minuter börjar jag korta ner dyktiderna för att bygga djup. När jag väl har byggt upp djupet till 65 m+ slutar jag helt med de långa uppvärmningsdyken och gör vanligtvis bara ett djupt dyk under träningen. Förutom träningen i vattnet är torrträningen viktig: träning av medvetenhet och muskelstyrka runt struphuvudet, mjuka gommen och tungan, samt torrträning för att bygga upp koldioxidtoleransen och övningar som vänjer lungorna vid kraftig kompression.
Hur mycket tid tillbringar du hemifrån när du förbereder dig för säsongen?
- Eftersom min resväska har varit mitt hem i flera år kan man väl säga att jag är hemma hela tiden (skratt). Men allvarligt talat: varje år är annorlunda och nytt. Jag har bara dykt i fem år och tävlat professionellt i fyra. Varje år öppnar sig nya möjligheter och dörrar för mig. Dörrar till idrottslivet. Dörrar till en karriär som fridykningsmentor, men också, i takt med framgångarna, dörrar till att helt enkelt vara människa. Under det senaste året har jag fokuserat mer på att arbeta med människor, lära mig och utforska nya inriktningar inom dykning än på min egen träning. Och jag tycker väldigt mycket om det - att arbeta med människor, se dem lyckas och vara en del av någon annans framgång. Det är det som driver mig att tänja på mina egna gränser.
Vilken är din största idrottsdröm?
Inte ens i mina vildaste drömmar trodde jag att jag skulle kunna stå på prispallen i ett världsmästerskap. Än mindre vinna i någon disciplin. Men som den enda polska kvinnan inom djupfridykning har jag lyckats stå på prispallen, och det två gånger. Första gången stod jag högst upp. Vid nästa världsmästerskap kom jag på andra plats. Det är en enorm personlig framgång för mig. Att vinna och ta förstaplatsen är ett väldigt storslaget ögonblick. Jag stod på prispallen med VM-guldmedaljen och Polens flagga. Det är ett ögonblick som är svårt att beskriva med ord. Det väcker alltid underbara minnen till liv. Jag tror att min idrottsdröm redan har gått i uppfyllelse. Jag fortsätter målmedvetet med det ”träget arbetet” och ser nyfiket vart det tar mig. Men jag ska inte dölja att min främsta dröm som har med fridykning att göra i dag är att sprida den här vackra sporten och introducera människor till undervattensvärlden. För jag vet inte om du vet det, men alla hör hemma där på något sätt :) Jag trivs också väldigt bra i rollen som fridykningscoach. Sedan början av förra året har jag tränat adepter som förbereder sig för tävlingar på olika nivåer, från lokala tävlingar till världsmästerskap.
Vem är din idrottsidol?
- Jag inspireras väldigt mycket av Simone Biles historia. Vid ett tillfälle i sin idrottskarriär bestämde hon sig för att ta hand om sin psykiska hälsa och sätta den före idrottsresultaten. Hon utmanade föreställningen att en idrottare ska tävla till varje pris. Enligt mig måste det ha varit ett otroligt svårt beslut att lyssna på sig själv, göra en nykter bedömning av situationen och dra sig ur de olympiska spelen för att värna om sin egen hälsa. Senare visade det sig att det var helt rätt beslut. Biles kom tillbaka starkare och med större tilltro till sig själv och sin kropp. Jag tycker inte att det var ett tecken på svaghet, utan tvärtom ett tecken på styrka, självinsikt och visdom. Jag försöker också fatta beslut om tävlande med förnuft och eftertanke, inte utifrån egot, som kan smyga sig in i våra idrottshuvuden så oskyldigt :)
Hur tycker du om att tillbringa din fritid? Vilka hobbyer har du?
Jag är väldigt förtjust i friluftsliv. När det inte är säsong försöker jag gå på en musikfestival och konserter med artister jag gillar. Musik är över huvud taget en stor och viktig del av mitt liv. I hörlurarna när jag reser, från en högtalare när jag duschar eller från en handpan som jag spelar på ibland :) Dessutom höll jag på ganska seriöst med volleyboll fram till att jag fyllde arton. Kärleken till volleyboll finns kvar, så i dag spelar jag gärna lite på skoj när jag får chansen. Jag cyklar också och har på sistone börjat gilla padel väldigt mycket. Jag älskar bergen och tycker om att bli ordentligt trött där! Jag uppskattar också en bra bok eller film. Umgänget spelar en väldigt viktig roll i mitt liv. Jag tycker om människor och har underbara vänner. Att träffa nya människor är min hobby. Därför ser jag till att gå ut ibland och tillbringa värdefull tid tillsammans med andra. Som du märker behöver jag omväxling och balans.
Har du någon plats på jorden som du återvänder till och längtar efter att få vara på så ofta och så snart som möjligt?
- En favoritplats? Det finns ingen enda… Det finns många platser som jag känner starkt för och tycker om att återvända till. Just nu skrämmer tanken på att slå mig till ro på en och samma plats mig lite. I dag styrs mina resor av fridykningen. Vart jag än är på väg försöker jag se till att den ”nålen” på kartan verkligen pekar på en plats dit jag vill åka, medvetet och av egen vilja. Jag tror att man kan hitta något för sig själv på de flesta platser. Jag känner att jag är i harmoni med mig själv, och även om jag tycker om att vara omgiven av människor trivs jag också väldigt bra ensam. Det hjälper mig mycket att anpassa mig, utforska och ta till vara på platserna där jag vistas.
Är du intresserad av klockor?
- Jag älskar klockor! Förutom att vara praktisk är en klocka ett fantastiskt komplement till en outfit. Jag ser den som ett smycke.
Vilken Balticus-modell tycker du allra bäst om?
Min absoluta favorit är BALTICUS STARDUST METEORYT 37MM. Den är elegant men också kaxig. Den passar fint till en sportig look, kompletterar en kavaj vackert och blir till och med en stilfull kombination med en klänning. Jag gillar att den är guld- och silverfärgad. Den färgkombinationen gör den otroligt mångsidig.
Varför bestämde du dig för att samarbeta med vårt företag?
- Till en början föll jag för namnet. ”Balticus”, efter vårt polska hav. Och havet är ju mitt ”kontor” :) Jag representerar Polen på den internationella scenen, så jag är också väldigt glad över att Balticus är ett polskt varumärke. Men det allra viktigaste är nog att Balticus-klockorna är otroligt vackra och unika. Jag vill samarbeta med varumärken som jag verkligen kan identifiera mig med, eller som jag helt enkelt tycker genuint mycket om. Jag vill marknadsföra saker som jag själv kommer att använda och som passar naturligt in i mitt liv. Innan vi började samarbeta träffade jag Łukasz. Vi pratade och jag tyckte om berättelsen kring varumärket Balticus. Det känns verkligen väldigt ”jag”.
Vad hoppas du få ut av samarbetet?
- Framför allt hoppas jag på ett långsiktigt samarbete som bygger på ömsesidigt förtroende och gemensamma värderingar. Jag uppskattar varumärken som stöttar idrottare på riktigt och vill skapa inspirerande berättelser tillsammans. Jag hoppas att vi tillsammans kan marknadsföra inte bara varumärket Balticus, utan också fridykning som en sport som lär oss uthållighet, lugn och att tänja på våra egna gränser. Jag skulle vilja att det blir ett samarbete där båda parter inspirerar och utvecklar varandra.
Kommer du ihåg din första klocka? Vilken modell var det?
- Ja, jag har alltid tyckt om att ha en klocka på handleden. Jag måste erkänna med ett leende att den första jag minns var den berömda ”klockan” från 90-talet, ”chupachups”, den där godisklockan för barn. Den var så värdefull för mig att jag länge höll mig från att äta upp den (skratt). Så du kan nog föreställa dig hur mycket jag i dag, som vuxen, uppskattar hantverket bakom en äkta, vackert tillverkad klocka. På sistone har jag ofta kastat en blick på handleden. Där sitter antingen STARDUST METEORYT 37MM eller NEW SKY i rosa, med ett armband i roséguld. Jag minns också att jag fick en klocka från Skagen i födelsedagspresent när jag fyllde nitton. Den var också guld- och silverfärgad, väldigt feminin och nätt.
Tillbaka till fridykningen. Din favoritgren är fortfarande ganska okänd i Polen. Vad behöver göras för att göra den mer populär?
Fridykningen börjar så smått titta fram bakom hörnet. Den är inte särskilt populär här eftersom vi hittills inte har haft särskilt bra vattenmiljöer för att börja det här fantastiska äventyret. Sedan fem år tillbaka finns Europas djupaste bassäng strax utanför Warszawa. Jag tror att det är just tack vare den anläggningen som min idrott har blivit mer populär i Polen. Jag tror att vår sport är på rätt väg :) Jag skulle vilja göra människor medvetna om att vi alla är fridykare i någon mån. Det märks på kroppens reaktioner, som kallas ”däggdjurens dykreflex”. Jag rekommenderar varmt att läsa mer om det.
Hur bedömer du nivån på polsk fridykning?
Polsk fridykning är fantastisk. Vi är ett av de ledande länderna i världen! Inom bassängfridykning har vi de allra bästa idrottarna. Och inom djupfridykning, som är den gren jag utövar, stod tre män och jag på prispallen i världsmästerskapet förra året.
Vad skulle du säga till föräldrar för att få dem att låta sina barn utöva den här sporten?
- Åh, jag minns när mina föräldrar tittade på mina första framträdanden. De var väldigt nervösa. Det hände några gånger att jag avslutade ett framträdande med tydlig hypoxi, och ibland med en blackout. I början reagerade mina föräldrar med oro och rädsla. Jag vill tillägga att sådant händer när vi försöker tänja på våra egna gränser. En blackout ser verkligen hemsk ut. Men när man själv upplever det är det egentligen inget skrämmande. Det är en värdefull erfarenhet, men något man helst bör undvika.
Till föräldrar som oroar sig för barn som vill börja med fridykning skulle jag rekommendera att lära sig mer om säkerhet inom fridykning och om fysiologin bakom dykning med andan hållen. Fridykning är verkligen mycket mer ofarligt än man kan tro.
Vilka risker finns när du dyker? Kan din sport betraktas som farlig?
Självklart innebär fridykning vissa risker, precis som alla andra sporter. Enligt mig är den största riskfaktorn tryckförändringen under vatten, som ökar i betydelse ju djupare man dyker. Den är mycket stor. Man måste öka djupet gradvis och utan att ta några vansinniga risker. Man måste lära sig att tryckutjämna ordentligt för att undvika barotrauma, till exempel tryckskador på lungorna eller en perforerad trumhinna. Trots den här riskfaktorn tycker jag att fridykning är en förhållandevis säker aktivitet, så länge man följer säkerhetsreglerna som man kan lära sig på en fridykningskurs.
Vad känner man när man sjunker fritt? Vad kan man jämföra känslan med?
- Det är svårt för mig att beskriva vad jag känner, eftersom jag aldrig tidigare har upplevt något liknande. Jag kan inte jämföra det med någon känsla jag känner till från livet ovanför jordytan. Det är väldigt speciellt. Lungorna komprimeras när vi sjunker. Vid en viss punkt får vi negativ flytkraft, vilket betyder att lungorna inte längre fungerar som en naturlig flytkropp. Då börjar vi sjunka. Det är som en kontrollerad flygtur ner i djupet. En flygtur som vi när som helst kan avsluta och vända tillbaka mot ytan. Helt fantastiskt :)
Vad har fridykningen gett dig i livet? Har den lärt dig något?
Fridykningen har lärt mig ödmjukhet och lugn. Jag har också lärt mig att hantera stress bättre i situationer där jag tidigare skulle ha exploderat eller reagerat impulsivt. Som jag redan nämnt är vattnet en fantastisk lärare. Djupet kan spegla vårt sinnestillstånd på ett väldigt tydligt sätt. Jag känner att sporten får egot att försvinna, och att man genom att hålla fast vid den bygger upp ett självförtroende som är ödmjukt, anspråkslöst och stillsamt.
Vad behövs för att börja med den här sporten?
- Jag tror att man verkligen måste älska vatten, eller åtminstone vara nyfiken på det. Vattnet rymmer ett helt spektrum av fantastiska upplevelser, från fysiska tillstånd till allt vi kan se under ytan! Enligt mig bygger framgång inom fridykning på uthållighet och tålamod. Vattnet avslöjar snabbt både ego och otålighet. Man måste också lära sig att acceptera obehag. För att tänja på gränserna måste jag ofta konfrontera mina demoner och rädslor, och det kan verkligen vara obekvämt. Men belöningen är ovärderlig! Man får fantastisk självkontroll, förmåga att hantera stress och ett lugn :)
Kan det också bli ett sätt att försörja sig? Behöver du fortfarande arbeta vid sidan av?
För knappt ett år sedan lämnade jag mitt jobb som grafisk formgivare för att ägna mig åt fridykning på heltid. Den förändringen skedde ganska nyligen, så det är svårt att säga hur det kommer att påverka min ekonomi. Det är definitivt inte lätt, men jag kan utan tvekan säga att jag inte ångrar mig. Trots att jag tjänar mindre känner jag mig väldigt lycklig.
